Elin Nilsson

åh, nu har jag alldeles för många hormoner i kroppen tror jag. igår kväll nästan grät jag för att jag saknade en vän. och idag har jag gråtit för det som hände här i oslo, för snart två år sedan. lyssnat på Melissa horn och gråtit mer. och nu det sista jag grät över: jag saknar min bror! jag saknar att få bråka med honom, tävla mot honom, skratta åt honom när han dansar samtidigt som han lagar mat, få krama honom (även fast han inte vill). helt enkelt så saknar jag honom mycket!

nej nu ska jag koppla bort hjärnan och titta på tv tills jag somnar!

peace!